Sämst...
Alltså jag är verkligen sämst på det här med bloggar, vill så gärna hålla på men.. men men .. Min blogg ser ut som jag vet inte vad och det värsta av allt är att jag inte vet hur jag fixar till den. *Blondvarning* Får väl be någon smart vän kanske att hjälpa mig....
Som vanligt så är jag en drömmare och lite förvirrad som vanligt. Jag går fortfarande runt som ett fån och väntar på att "han där" ska få mig att falla pladask. Jag är verkligen inge bra på det här med kärlek och dejting. Längtar så efter att bara få vara lycklig tillsammans med någon och dela vardagen tillsammans med den personen. Inte behöva lägga sig ensam i en tom kall säng, utan ha den man tycker om mest av allt liggandes där bredvid en. Det finns väl inget som är så underbar som att somna i någons famn och sen vakna upp och se att personen fortfarande finns kvar och att kan inte bara var en dröm. Men som vanligt så är jag för blyg eller slänger över allt på killen och hoppas han ska dra det tunga lasset, som att det någonsin kommer hända. Jag får väl fortsätta drömma och trösta mig hos hästen. Inte för att han är mycket till tröst.
Regnet öser ner och det är kallt, var fan tog sommaren vägen? Blä det är såna här dagar man skulle haft någon där alltså. Ja ja jag fortsätter leva på hoppet och drömmen så ordnar sig väl allt. Får ta mig i kragen och börja dra det tunga lasset om jag inte ska sluta som en ensam tant med sina katter. Fast jag är nog mer av en hundmänniska alltså..
Dagen gick åt till sömn mycket sömn och sen stallet. Mycket mer än så han jag inte..
Times up. Saved by the bell..
Love
Som vanligt så är jag en drömmare och lite förvirrad som vanligt. Jag går fortfarande runt som ett fån och väntar på att "han där" ska få mig att falla pladask. Jag är verkligen inge bra på det här med kärlek och dejting. Längtar så efter att bara få vara lycklig tillsammans med någon och dela vardagen tillsammans med den personen. Inte behöva lägga sig ensam i en tom kall säng, utan ha den man tycker om mest av allt liggandes där bredvid en. Det finns väl inget som är så underbar som att somna i någons famn och sen vakna upp och se att personen fortfarande finns kvar och att kan inte bara var en dröm. Men som vanligt så är jag för blyg eller slänger över allt på killen och hoppas han ska dra det tunga lasset, som att det någonsin kommer hända. Jag får väl fortsätta drömma och trösta mig hos hästen. Inte för att han är mycket till tröst.
Regnet öser ner och det är kallt, var fan tog sommaren vägen? Blä det är såna här dagar man skulle haft någon där alltså. Ja ja jag fortsätter leva på hoppet och drömmen så ordnar sig väl allt. Får ta mig i kragen och börja dra det tunga lasset om jag inte ska sluta som en ensam tant med sina katter. Fast jag är nog mer av en hundmänniska alltså..
Dagen gick åt till sömn mycket sömn och sen stallet. Mycket mer än så han jag inte..
Times up. Saved by the bell..
Love
